Sofia

 

 

 

 

 

 

Tough Viking loppet i Stockholm har jag inte delat med mig av. Tufft var det verkligen, 1,5 mils hinderbana blir ett låångt träningspass! Men det var verkligen superkul, älskar hinderbanor :-) Loppet gick i alla fall bra och Adam och jag sprang in i mål efter drygt två timmar. Vi sprang i ett väldigt behagligt tempo så att vi skulle orka med hela banan och alla hinder. Det viktigtigaste var att vi skulle ha kul och klara hindrena, inte stressa oss igenom ngt. Men vi köttade ju ändå på en del och jag tycker att vi var duktiga! :-)

 

Vissa hinder var ganska lätta medan vissa var supersvåra eller jobbiga. Det var många som var att man skulle upp och ta sig över osv, hela kroppen jobbade hela tiden! Det var också mkt i vatten och lera, man fick inte vara rädd för att gå under vatten och doppa huvudet jämt och ständigt. Det längsta/största hindret var Kustjägaren. Då fick man gå ner i lera/vatten vid ngt vattendrag klättra upp på en militärbåt och sen hoppa ner i det äckliga vattnet och simma 150 meter kanske, sen upp ur vassen och springa lite i skogen för att ta sig ner igen och sen vid det grunda vattnet ta sig under några kanoter, här hade man fastnat om man varit för stor :O Det var såklart inte den enda gången man var nere i lervatten. Fast för mig var detta inga problem, man visste ju att man skulle bli skitig, våt och "söndrig". Snarare kul att kunna passa på liksom :-)

 

Sedan var det ju elhindret precis innan mål.. 10 000 volt var det man fick i sig i stötar. Fy fan, en sådan invärtes sjukt obehaglig smärta, dessutom känns det som att tiden stannar till vid varje stöt. Jag skrek ju okontrollerat vid varje stöt haha!